Om Adelsö från äldre skriftliga källor.


      Om Adelsö från Geografiskt-statistiskt Lexicon (L.J. Hjertas Förlag 1858)

      Adelsö, Adalsö, Alsö eller Alsnö. Ö i Mälaren, innefattande,
      tillika Björkö, en socken om 28 och 1/2 mil. Många forn-
      lemningar och ättehögar. Socknen har omkring 600 invånare.

      Om Birka från Geografiskt-statistiskt Lexicon (L.J. Hjertas Förlag 1858)

      Birka. I gamla svenskan liktydigt med borg, handelsplats, varaf
      birkelag, handelslag och birkekarlar, köpmän. En stad med detta
      namn skall fordom varit belägen på ön Björkö i Mälaren, hvarest
      Ansgarius första gången predikade kristna läran i Sverige. Se Björkö

      Om Björkö från Geografiskt-statistiskt Lexicon (L.J. Hjertas Förlag 1858)

      Björkö. Ö i Björkfjärden af Mälaren, med en stor mängd minnesmärken,
      särdeles grafhögar, i hvilken många fynd tid efter annan blifvit
      gjorda, och på ett högt berg finnas lemningar efter skans. Björkö tros
      havfa varit den namnkunninga och mäktiga handelsstaden Birka, der kri-
      stendomen för första gången predikades i Sverige av munken Ansgarius,
      som på konung Björns uppmaning ankommit till Hofgården på Adelsön, der 
      nämnde konung denna tid hade sitt Hof. En minnesvård upprestes här år
      1836 efter Ansgarius.

      Om Hovgården från Geografiskt-statistiskt Lexicon (L.J. Hjertas Förlag 1858)

      Hofgården. Fordom konungaborg på Adelsön i Mälaren, hvarest icke
      blott fylkeskonungar, utan äfven öfverkonungar stundom hade sitt säte.
      Ruinen deraf är belägen på en höjd, omkring 400 steg i omkrets, och har
      vid pass 12 till 15 alnar lodrät höjd, hvarifrån man har en ganska vacker
      utsikt. Grundvalen af slottet är omkring 100 alnar lång, 40 alnar bred.
      På åtskilliga ställen synas små hvalf, som gått under jorden. Så länge
      Björkö stad (Birka) florerade, var Hofgården residens för fylkeskonungarna
      i Björköriket. Bland öfverkonungarna under hedniska tiden hade Björn på
      Håga sin hufvudstad på Björkö och bebodde Hofgården, hvilken utgjorde
      det rätta konungasätet. Äfven i kristna tiden, sedan staden blifvit för-
      störd, uppehöllo sig på Hofgården, utom andra, följande regenter öfver
      Sverige, nemligen : Magnus Ladulås, Birger Magnusson och Torkel Knutson.
      Omrkring 1420 var slottet ännu i godt stånd, ty Erik XIII räknar i sin
      jordebok Adelsö eller, som det då kallades, Alnsö eller Alnsö slott och
      län till kungsgårdarna. Man vet ej när slottet blev ödelagdt. Byn bredvid
      kyrkan bibehåller ännu namnet Hofgården.


      Om Adelsö från Willhem Thams beskrivning över Stockholms Län från 1850. 

      (Carl Wilhelm August Tham, född 22 juli 1812, död 12 juli 1873 i Linz i Österrike.
      Historiker och geograf). 

      Adelsö socken, består af Adelsön, den mindre Björk-
      ön i sydost derom, och Kurön i sydvest, jemte smärre skär,
      allt mellan Svinsundet och Hofgårdsfjärden i nordost, Södra
      Björk—, Prest— och Norra Björkfjärdarne i söder, sydvest och
      norr, och upptager 0,282 qv. mil land. Sjelfva Adelsön har
      omvexlande berg— och skogs—mark, till en del med god löf-
      skog, åkerslätter, samt sidländt mark, och i allmänhet lika rik
      som gammal odling. Björkön, äfven med gammal odling, är
      mera bergländig, och till en del skogvuxen, likasom Kurön.
      På den förra är en höjd, som ger utsigt öfver hela trakten,
      och långt inåt de omgifvande. Jordmånen år dels lera, dels
      sandmylla, åkerbruk år hufvudnäringen; bland binäringar är
      sjöfart med 3 båtar. Hemmantalet är 19 förm., hvaraf  14 1/2
      skatte, 4 1/2 frälse; fastighetsvårdet för 1 848 var 132,650 R:dr.
      Folknummern år 1815 var 480, år 1840: 575, på 115
      hushåll, år 1848: 659. — Socknens förnämsta väg går från
      Svinsundet, som öfverfares på färja från Munsö, först söder
      ut till kyrkan, som ligger omkring 5 mil från Stockholm, derpå åt
      vester, slutligen åt norr; mindre vägar gå söder ut, och öfver
      Björkön.
      Alsnu eller Alsnö nämnes år 1200, och förekommer
      1341 såsom hörande till Prov. Tröghd af Ficedhrundia och
      Erkestiftet. Det utgör nu ett konsistorielt pastorat af 3:e
      klassen. Kyrkoherdarnes namn äro kända från 1500-talet.
      Kyrkan är gammal, men reparerad i sednare tider. På forn-
      minnen är här stor rikedom, såsom grafhögar, bautastenar, 2
      runstenar vid kyrkan, en vid byn Hofgården nära derintill,
      en på Björkön; vid Hofgården visas ruiner efter den under
      Folkungatiden ryktbara kungsgården Alsnö, vid Björkö by efter
      stad och skans; åfvensom den s. k. svarta jorden derstådes,
      ett åkerfält af svartmylla med särdeles stark färg och ovanlig
      sammansättning, åberopas såsom ett bevis, att här stått en
      köpstad, hvilken blifvit af lågorna förhärjad. Det är efter
      somligas mening det Birka, der Ansgarius först predikade Chri-
      stendomen i Svearike; efter 1830 års jubelfest är ett monu-
      ment deröfver upprest på den förut nämda höjden.
      Gårdar: Stenby n. vid Hofgårdsfjärden, 3 mantal frälse säteri,
      1/2 skatte, med 1/4 m. rå och rör Bollnäs, samt tegelbruk; tillhörde
      delvis åtminstone B. Skytte från 1649, men reducerades; en del inne-
      hades 1685 af Hirsch; bland sednare egare nämnas 1741 Lagerstolpe,
      1772 Pihlman, 1849 Rosenblad, som dertill egde 3 m. - Prest-
      gården, v. - Hammora, v. nära Prestfjärden, 0.25 m. skatte med
      qvarn, tillhörde 1772 Cammecker, 1849 Amir. af Klints enka. -
      Tofta eller Tyfta, n. v. 1 m. skatte, anses ha varit gammalt adligt gods,
      för ätterna Röde och Sparre, sedermera tillhört K. Carl Knutson, samt
      slägterna Tott och Sture, innehades från 1664 till 1683 af C. G.
      Wrangel genom förpantning, har derpå varit by, och lyder nu under
      Hamnmora, jemte 1/4 m. — Sätra, 1/2 m. skatte. — Mälby, 1  1/2 m.
      skatte under Stenby, var sätesgård 1618—82 för slägten Liljekrona. -
      Hofgårdens och Björkö byar, den sednare 3 mantal stor, den förra 1 1/2,
      reducerade från slägterna Örnstedt och Buraeus, innehafvas nu af bönder.

Back

© 1999, 2000 Instansia